I din roll som hästtränare måste du kunna anpassa dig och se möjligheter "utanför rutan". Allt i din strävan att ge hästen en så POSITIV upplevelse som möjligt!Jag tränade en gång en häst på ett sätt som jag aldrig tror att jag kommer att träna en häst igen . Men det var rätt sätt för honom.

En kille kommer med sin häst som inte kan galoppera. Hästen har en lång lite svag rygg och ett stressigt oroligt temprament.När han skall försöka galoppera så spänner han sig och galopperar fram men travar bak. Han kan inte heller bocka.

Hur skall jag få denna häst att galoppera utan att den blir olycklig under våra försök?Jo jag börjar lära dem galoppombyten!!

Jag vet att nu slutar ni kanske läsa och tycker att mina sagor och fantasier har gått till överdrift men det är faktiskt sant !Varför fick jag den idiotiska idén att lära en häst som inte kan galoppera galoppombyten?

Jo,  för jag vill möta den i en övning som den inte känner till för att kunna få in GLÄDJE i rörelsen!!!Då många hade försökt få igenom galoppen så hade den blivit en källa till ångest hos hästen.

Nu var det ju så att detta ekipage inte förväntade sig att kunnna tävla medelsvår dressyr,  så det var inte hela världen om inte bytena skulle bli bra..

.

Vi använder oss av en båge och ber hästen fatta galopp vilket han gör med sina framben med bakbenen travar .

  Efter några få steg så svänger ryttaren och ger en skänkel för nästa galopp.  Hästen tappar lite balans,snubblar till och byter galopp med frambenen. Där står jag och vi saktar omedelbart av och ger den godis och mycket uppmuntran!!!  Hästen förstår ingenting !

Efter några gånger så börjar den förstå principen och byter glatt fram för att komma till sin belöning.Efter ytterligare ett antal gånger börjar den bli så ivrig att den får svårt att bärga sig och börjar att galoppera  även med bakbenen av all positiv energi som sprutar i hästen.

Den har inte längre en tanke på att bli orolig och spänd över galoppen. Hästen har utan tvång  blivit så taggad att den av sig själv börjat galoppera .Den vill så gärna göra det där som vi blir så himla nöjda med ,  där den får godis och en massa beröm och där den känner vår glädje.

Även för en häst är det mycket roligare att arbeta med någon som är glad än med någon som är sur.När ingen kväver lusten och modet att försöka så kommer det av sig själv.Det slutar med att hästen utan problem fattar galopp, gör rena galoppombyten på kommando  samt till ägarens ytterligare glädje så kan hästen numera bocka .

Jag tror aldrig att jag kommer att få en till häst som jag kommer att använda detta på men man vet ju aldrig.

Jag måste beundra ägaren som med förtroende för mig gjorde precis det jag bad om . Tack!