Jag har fått en fråga om hur jag ser på detta med olika bett och vad jag använder på mina unghästar.

Man måste komma ihåg att ett bett sitter i munnen på hästen för att vi skall kunna kontrollera den med hjälp av ökat obehag.

Mitt ansvar som ryttare är att hela tiden arbeta på att skola min hand så att jag inte tillfogar hästen onödigt obehag.Jag anser att en mycket stor andel av ryttarna rider med urusla händer.De flesta tycker dock inte att de har något problem med sin hand.....däremot är deras häst lite olydig och kräver bestämda tag.

Jag anser att det största problemet inom all ridning (med huvudlag)  är hur handen används.Alltför få är villiga att lägga ner det kontinuerliga arbete som behövs för att bli ganska bra. Riktigt bra blir man väl aldrig.

Jag använder ett mycket smalt (så smalt jag kan hitta) tredelat bett när jag vänjer mina unghästar vid bett.Jag är noga med att det varken är för lång (sticker ut på sidorna) eller för kort (nyper i mungiporna).

Jag tycker att det är det bett som de flesta hästar ,både äldre och yngre, verkar acceptera bäst.

Jag har bettet relativt löst spänt.Det där med två rynkor i mungipan anses numera förlegat. Det är hästtandläkarens mardröm då det ger skador både på tänderna och tandköttet.Jag är däremot noga att titta så att bettet inte hänger så långt ner att det slår mot canintänderna.

Är man uppmärksam på sin häst så brukar den ganska tydligt visa var i munnen den vill ha bettet.

Men som jag skrivit tidigare så är jag mycket restrektiv i att använda bettet på unga hästar i början.Jag arbetar istället gärna med huvudlag som påverkar nosryggen milt ( det finns mycket skarpa altenativ här med).Bettet har jag hängande overksamt i hästens mun.

Jag är inte så förtjust i gummibett eftersom jag inte har sett någon häst som föredragit den typen av bett (men säkert finns det något undantag).

Jag gillar inte bett med inslag av 2 metaller ( tex kopparinlägg vanligt inom western) eftersom det tillsammans med saliven ger jonvandring och alltså ett galvaniskt element (batteri).Många hävdar att hästen får en ökad salivproduktion och känslighet för bettet vilket de anser beror på att hästen upplever det positivt.

Jag tror inte det är positivt för de allra flesta hästarna.Speciellt ston, har jag noterat, är mycket känsliga även för minimala strömmar i munnen.Prova själv ,om du har någon gammal lagning i munnen med amalgam, att bita i en bit aluminiumfolie så förstår du vad jag menar.Inte gör det ont men det är obehagligt.