Jag tänker berätta en sann saga för er !

Det var en gång en flicka som älskade hästar. Det finaste hon visste var dresssyr. Hon följde tävlingsresultaten och ville bli lika bra som de stora stjärnorna. För henne satt de på en piedestal högt uppe bland molnen.

Denna flicka gav upp mycket för att åka och jobba i ett stall med dressyrhästar på olika nivåer. Hon skulle vara beridarelev. Flickan såg fram emot att få lära sig mer och att se fantastiska ryttare träna fina hästar. Den för flickan största stjärnan av dem alla höll till på denna gård.

Flickan arbetade på denna gård i ett år. Visst lärde hon sig vissa saker tex att hålla ordning och reda men för det mesta hade hon problem att hitta något positivt i det hon såg. Innan hon började trodde hon att dressyrhästar hade det bra och blev snällt behandlade under träning. Hopphästar kanske hade det värre. Hon hade ju läst om barrering.

Flickan hade förmånen att få se många namnkunniga ryttare och tränare passera genom denna gård.

Efter ett år så sade flickan att dressyrhäst ville hon aldrig bli i nästa liv. Faktiskt inte häst överhuvudtaget. Hon hade aldrig sett hästar få så mycket pisk förut.

Flickan såg blod i mungipor,blod efter sporrar, piskränder på rumpan och hästar piskade med full kraft i huvudet. Flickan fick lära sig hur man tvinnar kindkjedjan åt fel håll så att det skall göra ondare på hästen. Tycker dessa människor verkligen om hästar? Nu tänker nog någon att kanske flickan var i ett annat land med en annan syn på hur man behandlar djur?  Nej, hon var i Sverige.

Den stora stjärnan och många andra som flickan beundrat hade ramlat ner från sina piedestaler.Vad skulle flickan göra nu? Vem skulle hon nu se upp till? Besviken styrde hon färden hemåt igen.

Väl hemma gjorde flickan en skrämmande upptäckt. När hon red bland "vanliga" hästflickor så märkte hon att hon slog mer än de andra.Hon som inte ville slå och som inte slagit någonting i jämförelse med de andra på gården. Flickan hade ändå påverkats att peta  mer med spöt och fixa mer med tyglarna än hon var medveten om. Hon hade omedvetet flyttat fram sin gräns för vad som kändes tillåtet. 

Som alla bra sagor så har även denna ett lyckligt slut. Flickan lärde sig faktiskt många nyttiga saker under denna tid:

*Hur illa hästar kan behandlas under ryttarens strävan att nå toppen.

*Att ej falla för meriter innan hon vet hur de kommit fram till sitt resultat.

*Att för henne är en skicklig ryttare och tränare en som kan nå stora resultat med ett minimum av stress och tvång för hästen.

*Att oavsett vad du själv tycker så påverkas du av andra som rider runt omkring dig. Välj sällskap med omsorg.

Flickan vill uppmana alla att hålla sig till budskapet skrivet på väggen i ett av Strömsholms ridhus."Där kunskapen tar slut tar våldet vid"

SLUT