Just nu går tydligen diskussionerna höga i stallet om inspänning är bra eller dåligt. Jag tänker leverera min syn på saken.

Alla saker vi sätter på hästarna är hjälpmedel för att försöka få mer kontroll/makt över hästen. Vi sätter på dessa saker för att vi inte skulle klara av att kontrollera hästarna annars.

Grimma : för att vi skall klara av att få hästen att följa med oss fast den vill gå åt ett annat håll.

Kedja/stigbett : för att med hjälp av ökad smärta kunna leda hästen.

Träns med bett: för att vi skall klara av att styra och stanna hästen ibland tacka vare obehaget/smärtan hästen känner av bettet.

Sadel : för att vi inte skall ramla av så lätt men inte så jätteskönt för hästen med en sadelgjort hårt spänt runt buken

Spö : vanligen använt för att slå till hästen med när vi inte tycker att den lyder.

Sporrar: för att få skarpare reaktioner tack vare ett större obehag för hästen.

Inspänningstyglar : för att tvinga in hästen i ett läge där den annars inte vill vara.

Långpiska : för att med hot om smärta få hästen att röra sig.

Roundpen : begränsar hästens möjlighet att fly ifrån dig . Dvs tvingar den att vara där den inte vill vara.

Att tro att man är så himla snäll när man håller på med hästar är att lura sig själv. Jag har  själv använt alla dessa ovanstående hjälpmedel.Nu är det så att alla är inte så skickliga att de kan klara sig utan alla dessa hjälpmedel.MEN vissa - de som verkligen kan - klarar sig utan alla dessa extra tvångsmedel.

Man kan använda dessa saker mer eller mindre hårt.Ett hjälpmedel i händerna på en känslig iakttagande tränare kan vara relativt milt och kanske i slutändan till fördel för hästen.

Grimman : kan hindra min häst från att bli överkörd om vi går på vägen

 Kedjan/stigbettet : Kanske gör så att min häst som stått länge i boxvila kan få börja gå en liten promenad utan att jag skall vara rädd att tappa krutpaketet.

Träns med bett: Kanske gör så att jag vågar bjuda min pigga, glada, busiga häst på en galopp på ängen för jag vet att jag kan få stopp även om hästen vill fortsätta galoppera.

Sadel: Kanske kan vara till fördel för hästen eftersom jag som rider har så himla dålig sits och balans och studsar den i ryggen / drar den i munnen annars.

Spö; kan användas genom att bara läggas på för att på så sätt "peka" för hästen vilket ben den skall använda i vilket läge.

Sporre: Kan om jag gjort hästen lite skänkeldöd vara trevligare än att jag får sitta och sparka hårt hela tiden. (om du inte tänker på att förbättra dig så är hästen snart död för sporren också)

Inspänningstygel: Kan ,använd på rätt sätt vid rätt tillfälle,  hjälpa en häst med problem att hitta ett bättre läge.

Långpiska: Kan öka din räckvidd när dina ben inte längre orkar springa så bra att du hinner blockera hästen vid lösarbetete.

Roundpen: Kan göra att du kan arbeta med ett väldigt stilla kroppspråk. Kan hjälpa en rädd häst att förstå att den inte skadas av att vara nära människan.

Hur hårt eller milt dessa tvångsmedel används beror helt på människan.Var gränsen går för djurplågeri skiftar beroende på den enskilda människans åsikter och värderingar.

Det finns många som tycker att det är djurplågeri att tvinga en häst att släpa runt på en ryttare. Jag kan inte säga att de har fel. Det är deras åsikt. Många gånger håller jag med dem.Däremot tror jag att en ridtur med en duktig mjuk ryttare i skogen kan vara en källa till glädje hos hästen.

Jag hoppas att jag ibland ,trots ett milt tvång, kan tillföra något positivt till hästen.

                                                                 Foto Nils Petter Valbø