Dagens samtalsämne i stallet handlade om nosgrimmor.Måste man ha det?Nej det tycker inte jag ! Fast jag har en hängande för att jag tycker det är snyggt.....jo jag vet.....lite fånigt!

När jag rider vill jag ha en häst som går i egen balans dvs den håller takt och tempo utan att jag behöver vare sig dra i tyglarna eller skänkla hela tiden.Som Kyra Kyrklund har sagt "När allt är bra har du endast tygelns vikt i handen".

När jag provrider hästar är de flesta (tyvärr) väldigt låsta/spända i munnen/käkarna och rädda för ryttarens tygeltag.Jag brukar alltid knäppa upp nosgrimman helt.Många blir då lite negativa och säger "men då kommer han ju att gapa när du tar förhållningar".Mitt svar är att det enda det visar är att jag och hästen inte klarar det momentet på rätt sätt.Vi måste alltså träna mera!

Om jag istället spänner igen munnen så är det ju endast symptomen jag maskerar.Jag tar ju inte bort orsaken.

Nu för tiden spänner dessutom många sina nosgrimmor så hårt.För att kompensera de skador de orsakar hästen måste de ibland ha skydd under nosgrimman.Titta på bilder (gärna av svårklassekipage-de bör ju rimligen vara de bästa) så ser du att nosgrimman ofta är så hårt spänd att huden rynkar sig .Är man verkligen mogen för den nivå man rider på då?

Jag tittade på en häst en gång som visade klara obehag mot handen/bettet.Den såldes av en yrkesman inom hästvård.När jag tog av nosgrimman (hårt spänd) så sade han sig vara säker på att hästen hade vassa kanter på kindtänderna och behövde raspas.Detta visade sig också stämma.Nu blev jag förskräckt ! Hur kunde han vara medveten om de vassa kanterna och ÄNDÅ spänna nosgrimman hårt så att de känsliga slemhinnorna i kinderna pressades mot tänderna med sår som följd?Någonstans slutade tankekedjan att fungera ,för jag vill inte tro att han medvetet plågade hästen!

Fel gör vi alla hela tiden men vi måste försöka att tänka på orsak och verkan.Framför allt iaktta hästen ! Visar den obehag så har den troligen obehag.

Denna häst går nu utan nosgrimma.Den har absolut inga problem med gapande mun trots att den ibland suger tag rätt rejält i bettet.Den är inte längre rädd för ryttarens hand/tygeltag.

Det finns dock vissa hästar (ganska få) och vissa situationer där en spänd nosgrimma behövs. Var kritisk mot dig själv. Har du verkligen gjort allt som behövs innan? Du kanske inte heller behöver spänna nosgrimman så hårt ?